abrasionsmotstånd

Abrasionsmotstånd är ett materials mått på hur bra en yta står emot nötning och skav när den utsätts för mekanisk friktion med hårda partiklar eller mot andra ytor. Det påverkar livslängden hos komponenter i slitageutsatta miljöer och är viktigt vid val av material, ytskikt och beläggningar. Nötning kan vara torr eller våt och orsakas av exempelvis sand, grus, vätskemedel eller kontakter med andra ytor i rörelse.

Faktorer som påverkar abrasionsmotståndet inkluderar materialets hårdhet och seghet, mikrostruktur, porositet och vidhäftning hos eventuella beläggningar. Även beläggningens tjocklek, adherence och ytkvalitet samt temperatur och miljöförhållanden har betydelse. Olika slitageformer kräver olika motståndstyper, exempelvis beständighet mot slipning, rivning eller partikelbärande nötning.

Mätmetoder för abrasionsmotstånd inkluderar taber-abraserprovet (TABER-abrader, enligt ASTM D4060), som mäter vikt- eller slitageslit genom slitage mot roterande slitande hjul. Sand- eller sliptest (som enligt ASTM G65) simulerar sandnötning. Andra metoder är pin-on-disk och olika scratch- eller lossesnittest. Resultaten uttrycks ofta som viktförlust, slitvolym eller slitindex.

Material med högt abrasionsmotstånd omfattar keramiska material (t ex alumarna och kiselkarbid), karbidbaserade material (tungstenkarbid WC) samt härdade legeringar och keramiska eller PVD/CVD-beläggningar. Användningar finns inom verktygsmikro-, maskin- och fordonsindustri, där skyddande beläggningar och slitstarka ytstrukturer förlänger livslängden och minskar underhåll. Förbättring av abrasionsmotstånd kan uppnås genom ythärdning, beläggningstekniker, kompositmaterial och optimerad konstruktion samt underhållsstrategier.