Zonindelning

Zonindelning är en samhällsplaneringsmetod som innebär att ett område delas upp i olika zoner med särskilda tillåtna användningar och byggnadsregler. Syftet är att styra markanvändningen i syfte att skapa fungerande boende-, arbets- och trafikmiljöer, främja hållbar samhällsutveckling och skydda natur-, kultur- och bostadsvärden. Zonindelning används inom ramen för plan- och bygglagen och främst genom detaljplaner och översiktsplaner som kommunerna upprättar.

I praktiken bestäms zonindelningen av detaljerade planer som visar vad som får uppföras och hur marken får användas. Vanliga zonkategorier inkluderar bostadsområden, kommersiella och industriella områden samt områden för blandad användning, offentlig service, grönområden och naturreservat. Inom varje zon anges regler för byggnaders användning, byggnadshöjd, täthet, avstånd till tomtgränser och parkering, samt särskilda miljö- eller bullerkrav. Syftet är att skapa förutsägbara och planerbara förutsättningar för utveckling och samtidiga hänsyn till infrastruktur och miljö.

Planprocessen inkluderar initiativ, samråd, antagande och vidhäftning av planen, med möjlighet till överklaganden. Andra verktyg i planeringssystemet är översiktsplanen, som pekar ut långsiktiga riktningar, och bygglov som måste följa den gällande detaljplanen. Zonindelningens utformning kan behöva uppdateras över tid för att möta förändrade behov, samhällsutveckling och klimatförändringar.

Sidan relateras ofta till begrepp som detaljplan, översiktsplan och bygglov samt till mål om hållbar stadsutveckling och effektiv infrastruktur.