Ytkvalitetsparametrar

Ytkvalitetsparametrar är kvantitativa beskrivningar av en ytas topografi och finish. De används för att bedöma hur en yta kommer att fungera i funktionella sammanhang, till exempel vid kontakter, tätningar, slitage och visuell uppfattning. Parametrarna beskriver hur ytan varierar i höjd och riktning och kan delas in i olika grupper som roughness (ytjämnhet), waviness (våglängd) samt lay eller form. Måtten kan vara tvådimensionella (profilbaserade) eller tre-dimensionella (areala).

Vanliga 2D-ytmått inkluderar Ra, som är medelvärdet av absolut avvikelse från en mean line, Rz som summerar toppar och dalar i tillståndet över mätintervallet, samt Rt som anger den totala höjdskillnaden mellan högsta topp och lägsta dal. För areala mått används exempelvis Sa som är areal motsvarighet till Ra, Sq som är RMS-ytejämnhet och Sz som anger arealens totalhöjd. Det finns många ytterligare parametrar för att beskriva skiftningar, riktning och inverkan på funktionella egenskaper.

Mätning av ytkvalitetsparametrar utförs vanligtvis med profilometrar där en teststav (stylus) registrerar höjdskillnader när den rör sig över ytan, eller med icke-kontaktbaserade optiska instrument som konfokal, interferometriska eller st Employees. Data bearbetas ofta med filtrering för att särskilja småskaliga ytdefekter (roughness) från längre vågor (waviness) enligt relevanta standarder. Vanliga referenser är ISO 4287 och ISO 25178, som reglerar 2D respektive 3D ytbilder och beräkningar.

Användningen av ytkvalitetsparametrar är bred och innefattar kvalitetskontroll i tillverkning, design av funktionella ytor (som tätningar och friktionsytor), livslängdsberäkningar och estetikbedömningar. De möjliggör jämförbarhet mellan delar, processer och leverantörer.