YerkesDodsontörvény

Yerkes-Dodson-lagen beskriver sambandet mellan arousal (upphetsning eller stress) och prestation. Enligt lagen finns det en optimal nivå av arousal för att uppnå bästa möjliga prestation. För låg arousal kan leda till bristande motivation och uppmärksamhet, medan för hög arousal kan resultera i ångest och en försämring av kognitiva funktioner, vilket i sin tur påverkar prestationen negativt.

Lagen antyder att sambandet inte är linjärt, utan snarare en omvänd U-kurva. Detta innebär att prestationen ökar med ökad arousal upp till en viss punkt. Därefter, om arousal fortsätter att öka, börjar prestationen att sjunka. Den exakta nivån av optimal arousal varierar dock beroende på komplexiteten i uppgiften. Enkla och rutinmässiga uppgifter kan ofta hanteras med högre nivåer av arousal, medan mer komplexa eller nya uppgifter kräver lägre nivåer av arousal för att prestationen inte ska försämras.

Robert Yerkes och John Dodson publicerade sina rön om detta samband 1908. Deras experiment involverade råttor som skulle välja mellan att ge en elektrisk stöt eller en sockerbit. Studier har sedan dess utvidgat och bekräftat dessa principer inom psykologi och beteendevetenskap. Lagens implikationer är relevanta inom områden som utbildning, idrott och arbetsliv, där förståelsen för optimal arousal kan användas för att förbättra inlärning och prestation.