Växtvävnader

Växtvävnader är grupper av celler i växter som har liknande struktur och funktion och som tillsammans bygger upp vävnaderna i rötter, stjälkar och blad. De uppstår främst ur meristematiska vävnader där celler fortfarande delar sig, och de fungerar i både tillväxt, skydd, lagring och transport. Växtvävnaderna delas normalt in i meristematiska vävnader och permanenta vävnader.

Meristemvävnader består av odifferentierade, delande celler och finns i tipsen av rötter och skott (apikalmeristem) samt i vävnadsområden som möjliggör sekundär tillväxt (lateralmeristem) som kambier. Dessa vävnader ger växten dess tillväxtpotential och bildar nya celler som differentieras till olika permanenta vävnader.

Permanenta vävnader delas ofta in i enkla vävnader och komplexa vävnader. Enkla vävnader består av en celltyp, till exempel parenkym, kollenkym och sklerenkym. Parenkym är den mest mångsidiga vävnaden, vanligtvis levande vid mogenhet och ansvarig för fotosyntes (t.ex. klorenkym i bladen), lagring och läkefunktioner. Kollenkym ger flexibel stöd medan sklerenkym ger fast och beständigt stöd genom lignifierade väggar. Komplexa vävnader består av två eller flera celltyper och inkluderar ledningsvävnad: xylem som transporterar vatten och mineraler uppåt, och phloem som transporterar sockerarter och andra näringsämnen.

Epidermis är den yttre skyddande vävnaden hos växter, ofta täckt av kutikon som minskar vattenförlust. Hos äldre växter kan epidermis ersättas av periderm, till exempel korkvävnad bildad av korkkambium. Grunvävnad (ground tissue) omfattar parenkym, kollenkym och sklerenkym och bildar vävnadens inre skikt, såsom cortex och märg i stjälkar och rötter. Växtvävnadernas samspel möjliggör växters struktur, funktion och anpassning till miljön.