Videokonferenser

Videokonferenser är realtidskommunikation mellan två eller flera platser som kombinerar video och ljud över internet eller privata nätverk. Systemen erbjuder ofta skärmdelning, chatt, inspelning och funktioner som virtuella bakgrunder och brusreducering. De används i affärssammanhang, utbildning och offentliga tjänster.

Tekniken bygger på videokoder och ljudkoder (t.ex. H.264/H.265, VP8/VP9), nätverksprotokoll som RTP över UDP, samt ofta WebRTC i webbläsare. Signaling kan ske över SIP eller H.323 eller via molnplattformars egna protokoll. Arkitekturen kan vara molnbaserad eller on premises med egna rumsenheter och gateways. Nätverksprestanda kräver QoS och NAT-traversal som TURN/Stun.

Historiskt utvecklades videokonferenser från ISDN-baserade system på 1980- och 1990-talen till IP-baserade lösningar på 2000-talet. Tillgången ökade med molntjänster och webbapplikationer, särskilt efter WebRTC-standarden runt 2010-talet, vilket gjorde videokonferenser lättillgängliga via webbläsare och mobila enheter.

Användningarna omfattar affärsmöten, fjärrarbete, utbildning och telemedicin. Fördelarna inkluderar minskad resväg, kostnadsbesparingar och större flexibilitet. Utmaningar är krav på tillräcklig bandbredd och låg latens, samt användarsäkerhet och integritet. Anpassningar behövs ofta för tillgänglighet och användarvänlighet.

Marknaden domineras av plattformar som Zoom, Microsoft Teams, Cisco Webex och Google Meet, samtidigt som WebRTC främjar interoperabilitet i webbläsare. Framtida trender inkluderar AI-assisterad samtalsoptimering, förbättrade rumsliga ljudupplevelser, latencyreducering och ökad användning av edge- och 5G-nätverk.