Ventrikeltakykardi

Ventrikeltakykardi (VT) är en snabb hjärtrytm som uppstår i ventriklarna. Rytmen ligger ofta mellan cirka 150 och 250 slag per minut, och QRS-komplexen är breda (>120 ms). VT kan vara monomorf eller polymorf och kan vara varaktig (sustained) eller icke-varaktig (nonsustained).

Orsakerna är vanligtvis strukturella hjärtsjukdomar såsom tidigare hjärtinfarkt, ischemisk eller dilaterad cardiomyopati, eller andra tillstånd som ökar ventrikulär excitabilitet. Elektrolytstörningar (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi), vissa läkemedel eller toxiner samt ischemisk stress kan orsaka eller förvärra VT.

Symtomen varierar och beror ofta på patientens hemodynamiska status. Många patienter upplever palpitationer eller andfåddhet; tecken på instabilitet – såsom hypotoni, bröstsmärta, förvirring eller synkope – kräver akut åtgärd.

Diagnosen baseras främst på elektrokardiogram (EKG) som visar en bred QRS-rytm med frånvaro av tydlig förmaksaktivitet eller AV-dissociation. Differentialdiagnoser inkluderar supraventrikulär takykardi med aberrans och polymorf VT såsom torsades de pointes. Närvaron av monomorfisk eller polymorf VT har behandlingsimplicationer.

Behandling beror på patientens stabilitet. Instabil VT behandlas med synchroniserad elkonvertering och akuta åtgärder. Stabil VT behandlas vanligtvis med intravenös antiarytmi, där amiodaron ofta är förstahandsval; lidokain eller procainamid kan övervägas i vissa fall. Behandlingen av underliggande orsak är viktig (korrektion av elektrolyter, behandling av ischemisk hjärtsjukdom). Vid återkommande eller hög-risk VT övervägs en implantabel defibrillator (ICD) eller kateterablation.