Ventilationsnormer

Ventilationsnormer är regler eller riktlinjer som anger vilka krav som ställs på ventilation i byggnader för att säkerställa ett acceptabelt inomhusklimat. De beskriver vanligtvis hur mycket uteluft som ska tillföras, hur luftflödet ska fördelas mellan rum, och vilka kvalitetskrav som gäller för luftbyte, filtrering samt temperatur- och fuktförhållanden. Normerna används vid projektering, upphandling, byggnation och drift av byggnader för att skydda hälsa, komfort och arbetsmiljö, samtidigt som energianvändning och hållbarhet beaktas.

Normerna kan vara internationella, regionala eller nationella, och kompletteras av riktlinjer för hur ventilationen ska dimensioneras, mätas och verifieras, samt hur prestanda över tid ska övervakas. Vanliga måttenheter är ventilationsflöde per person eller per kvadratmeter, samt luftväxling i olika utrymmen. Centrala standarder inom området inkluderar EN 13779 och EN 16798-1, samt EN 15251 som behandlar krav på inomhusmiljö vid design och bedömning av energiprestanda.

I Sverige implementeras ventilationsnormer ofta genom Boverkets byggregler (BBR) och nationell bygglagstiftning, där specifika krav kan gälla för olika byggnadstyper som bostäder, skolor och kontorslokaler. Implementeringen varierar mellan kommuner och projekt och kan uppdateras i takt med ny kunskap om inomhusmiljö, energi och hälsa.

Framväxande trender fokuserar på att förbättra energihushållning utan att kompromissa med inomhusluftens kvalitet, radon och fuktskydd samt användning av övervakning och smarta styrsystem.