Vektorreglering
Vektorreglering, eller fältorienterad reglering, är en metod för styrning av växelströmsmotorer som syftar till att separera vridmoment och magnetiskt flöde genom arbete i en roterande referensram. Genom att omvandla trefasstatorströmmar till två komponenter i dq-ramverket, id och iq, kan styralgoritmen reglera flödes- och torque-komponenterna oberoende. Denna decoupling ger snabbare dynamik och bättre linjärt beteende än konventionell reglering. Implementationen används ofta med en PWM-inverter och en innerreglerkrets för id och iq samt en yttre hastighets- eller torque-reglerkrets.
Teknikens kärna är Clarke- och Park-transformer som omvandlar trefasströmmar och spänningar till ett två-dimensionellt dq-ramverk. I
Fältorientering kan vara sensord eller sensorlös. Vid sensord används rotorpositionssensorer (resolver eller Hall-sensorer) för exakt styrning;
Användningar omfattar drivsystem för induktions- och synkrona motorer, inklusive PMSM och BLDC-motorer. Vektorreglering ger förbättrad dynamik,
Kritiska faktorer är robusthet mot parametervariationer och temperaturförändringar, samt noggrannhet i rotorpositionsuppskattning. Systemet kräver snabb digital