VJrekombinaation

VJ rekombination är en mekanism inom det adaptiva immunförsvaret som skapar mångfald i antigenreceptorer genom att sammanfoga variabla V-segment och joinande J-segment till en färdig variabel region. Denna process förekommer hos B-lymfocyter vid bildandet av immunoglobulinets lättkedjor (kappa och lambda) samt hos vissa T-cellreceptorer, där V och J används för at uppnå en funktionell receptor. I delta-locus kan även D-segment vara inblandat, men VJ-rekombinationen saknar normalt D-segment i sina direkta sammanfogningar.

Mekanismen styrs av RAG1 och RAG2 rekombinasom, som känner igen och klipper vid recombination signal sequences (RSS) som flankerar V- och J-segmenten. Regleringen följer 23/12-regeln, där endast RSS med olika spacerlängder får paras ihop, vilket minskar felaktiga rekombinationer. Efter dubbelsträngssnittet bildas kodande ändar som öppnas av Artemis, och nucleotider kan tillföras av TdT för ökad mångfald. Ändarna sammanfogas sedan via icke-homolog änd-läggning (NHEJ), vilket resulterar i en rekombinerad VJ-exon som bildar variabla regionen i receptorernas antigenbindande site.

Resultatet av VJ-rekombination är en ökad receptorvariation och därmed större möjligheter att känna igen olika antigener. Regleringen innefattar allelisk exkludering och utvecklingssteg i benmärg och thymus som säkerställer korrekt utveckling av B- och T-cellsreceptorerna innan immuniteten aktiveras.

Betydelse och klinik: processen är grundläggande för adaptivt försvar. Defekter i RAG-enzymen eller rekombinationsmaskinerna kan leda till svåra immunbristsjukdomar som SCID, medan felaktiga rekombinationer kan bidra till kromosomala translokationer och lymfom.