Utsläppsrätter

Utsläppsrätter är rättigheter som ger innehavaren tillstånd att släppa ut en viss mängd växthusgaser under en given tidsperiod. De är en central komponent i cap-and-trade-system och används framför allt inom EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS). Varje rätt motsvarar ett ton koldioxid eller motsvarande mängd andra växthusgaser, ofta uttryckt som ton CO2e.

Systemet sätter ett totalt tak på utsläppen, vilket minskar över tid. Utsläppsrätter tilldelas antingen gratis till vissa sektorer enligt benchmarking eller säljs vid auktion. Företag måste inneha lika många utsläppsrätter som deras faktiska utsläpp; överskott kan säljas och underskott måste kompenseras genom köp eller utsläppsminskningar. Rätterna kan också bankas för framtida perioder, vilket gör det möjligt att vänta med åtgärder om priset är högt eller ovant.

Marknaden för utsläppsrätter fungerar som en handel: priset styrs av utbud och efterfrågan, och aktörer kan köpa och sälja rätterna på reglerade marknader. Sektorer som är särskilt utsatta för carbon leakage får ofta gratis tilldelningar baserade på benchmarks. Systemet omfattar vanligtvis kärnsektorer som energi- och tung industri och, i EU:s fall, medlemsländerna som Sverige sammanlänkas genom EU ETS.

Historiskt infördes EU ETS 2005 och har sedan dess utvecklats med skärpta utsläppstak och fler sektorer. Syftet är att driva ned utsläppen genom en marknadsbaserad kostnad för koldioxid och att skapa incitament för investeringar i renare teknik. Utsläppsrätter kan analyseras och övervakas av tillsynsmyndigheter för att förhindra missbruk.