Utsläppsnormer

Utsläppsnormer är juridiskt bindande gränsvärden för hur mycket förorening som får släppas ut från olika källor över en viss tidsperiod. De används för att skydda luftkvaliteten, människors hälsa och miljön samt för att stödja klimat- och energimål genom att styra teknikval, drift och investeringar i renare produktion och transport.

Normerna gäller olika sektorer, främst fordon, industri och energiproduktion. De anger vanligen gränser i enheter som gram per kilometer eller milligram per kubikmeter beroende på utsläppskälla och mätmetod. Vanliga ämnen som regleras inkluderar kväveoxider NOx, partiklar PM, svaveloxider SOx, kolmonoxid CO, flyktiga organiska föreningar VOC samt växthusgaser som CO2 i vissa sammanhang. Utsläppsnormer kan ange både kontinuerliga utsläpp och årsmedelvärden eller specifika prestandakrav per produktionsenhet.

I Europeiska unionen regleras många utsläppsnormer genom lagstiftning som omfattar fordon, industrianläggningar och energisektorn. För fordon används Euro-standarder som successivt har stramat åt gränserna för NOx och partiklar. För större anläggningar gäller ofta industrins utsläppsdirektivet (IED) och tillhörande BAT-ansatser. Nationell tillsyn avser ofta myndigheter som ansvarar för miljö- och trafiksäkerhet samt uppföljning av överenskomna mål.

I Sverige administreras utsläppsnormer av Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, bland andra, med stöd av regionala och kommunala myndigheter. Uppföljning sker genom mätningar, tester, tillståndsprocesser och rapportering, där regelbundna uppdateringar syftar till att spegla teknisk utveckling och samhälleliga miljömål.