Utomhusluften

Utomhusluften är den luft som finns i den offentliga miljön utanför byggnader. Den består av en komplex blandning av gaser, partiklar och biologiska ämnen. Kvaliteten på utomhusluften varierar med plats och tid och påverkas av väderförhållanden, säsong samt mänskliga aktiviteter och naturliga källor som skogsbränder eller pollen.

De viktigaste föroreningarna i utomhusluften är partiklar (PM10 och PM2,5) samt gaser som kväveoxider (NOx), ozon (O3), kolmonoxid (CO) och svaveldioxid (SO2). Partiklar kan bestå av damm, metallpartiklar och organiska ämnen. Källor inkluderar vägtrafik, industri, uppvärmning samt naturliga källor som vindblåst sand eller pollen.

Långvarig exponering för dålig utomhusluft ökar riskerna för andnings- och hjärt-kärlsjukdomar, astmaförvärring samt för tidig död. Även ekosystem påverkas, till exempel genom försämrad tillväxt i växter och försämrad vattenkvalitet i känsliga miljöer.

Värden överenskomna i internationella och regionala riktlinjer används för att bedöma luftkvaliteten. I Sverige följer myndigheterna EU:s luftkvalitetsdirektiv och publicerar dagliga och årliga uppdateringar. Luftkvalitetsindex och varningar används för att informera allmänheten.

Åtgärder för att förbättra utomhusluften omfattar minskat utsläpp från fordon och industri, ökad användning av kollektivtrafik och förnybar energi samt stadsplaneringsåtgärder som grönområden och trafiklösningar. Individuella beteenden, som att minska bilkörning vid höga föroreningsnivåer, kan också bidra.