Utomhusklassificering

Utomhusklassificering är ett begrepp som används i svenska sammanhang för att beskriva processen att kategorisera utomhusmiljöer eller utomhuselement utifrån fördefinierade kriterier. Begreppet är inte en enhetlig standard utan varierar mellan olika sektorer, men gemensamt är att skapa en strukturerad ram för planering, riskbedömning, design, underhåll och regeluppfyllelse. Klassificeringen kan syfta på offentliga platser, arbetsutrymmen utomhus, eller miljöförhållanden som påverkar människor och verksamheter.

Inom urban planering och landskapsarkitektur används utomhusklassificering för att dela upp offentliga utrymmen i kategorier som används, tillgänglighet, säkerhet, komfort och klimatanpassning. I miljövetenskap och folkhälsa kan termen användas för att klassificera utomhusexponeringar vad gäller luftkvalitet, solsken, buller och ö.des påverkan på hälsa. Inom industrin och fastighetsförvaltning kan utomhusklassificering handla om risk- och säkerhetsklassificering av utomhusarbetsplatser, farbara ytor, vind- och översvämningsrisker samt krav på skyddsåtgärder.

Metoderna varierar men innefattar ofta GIS-användning, fältenkäter, checklistor och poängsystemsbedömningar för att ge ett färdigt klassificeringsutskick. Resultaten används för beslutsunderlag i bygg- och stadsplanering, riskreducering, resursfördelning och kommunikation med allmänhet och berörda aktörer.

Se även: utomhusmiljö, riskklassificering, miljöklassificering.