Utlandsvistelse

Utlandsvistelse är ett begrepp som beskriver perioden under vilken en person lämnar sitt hemland för att vistas i ett annat land. Det kan vara tillfälligt eller längre framåtblickande, och syftet kan vara arbete, studier, familjeskäl eller bara resa. Skillnaderna mellan kortvarig vistelse och längre utlandsvistelse är ofta avgörande för vilka regler som gäller i fråga om beskattning, socialförsäkring och tillgång till tjänster.

Den rättsliga och praktiska betydelsen av utlandsvistelse varierar beroende på land och situation. I Sverige innebär en längre utlandsvistelse ofta en bedömning av skattskyldighet och bosättningsstatus. Frågan om var man anses vara skattemässigt bosatt avgörs bland annat av var man har sin ordinarie bostad och sin livscentrum. Socialförsäkringen kan också påverkas; vissa länder och avtal gör att man behåller rätt till vissa förmåner, medan andra länder kan kräva socialförsäkringsavgifter där man vistas.

Administration och myndighetskontakter är centrala vid utlandsvistelse. Vid längre vistelser kan det bli aktuellt att kontakta Skatteverket för beskattning, Försäkringskassan för socialförsäkring och Migrationsverket om visum eller uppehållstillstånd krävs. EU-/EES-medborgare berörs av gemensamma regler om rörlighet och socialförsäkring, medan resor utanför dessa områden ofta kräver nationell planering och ibland visum.

Exempel på olika typer av utlandsvistelse är korta affärsresor, fjärrarbete från annat land, längre studier eller arbete och längre uppehåll som kan leda till förändrad skatte- och försäkringssituation. Se även emigration, migration, residensrätt samt skatterättsliga och socialförsäkringsmässiga vidgningar vid utlandsvistelse.