Utgångsimpedans

Utgångsimpedans, vanligtvis betecknad Zout, är den impedans som ett nätverk eller enhet visar vid utgången mot en ansluten belastning. I teorin kan den beskrivas som den Thevenin-impedans som ses från utgångsterminalerna när alla oberoende källor är avställda. Zout kan vara komplex och frekvensberoende, så den beskrivs ofta som Zout(jω) eller Zout(ω) i ett småsignals- eller frekvensdomänsperspektiv.

Mätning och modellering: För att bestämma Zout används ofta öppen-krets spänning och kortslutningsström, där Zout = Vopen / Iskortslut. I praktiken används småsignalmätningar genom en testkälla och mätning av utväxling när olika belastningar kopplas till utgången. I elektroniska system modelleras ofta utgången som en Thevenin- eller Norton-ekvivalent källa med en inbyggd impedans Zout.

Betydelse och påverkan: Låg utgångsimpedans innebär bättre spänningsreglering under variation i belastningen och mindre spänningsfall när lasten drar ström. Hög utgångsimpedans gör att spänningen droppar mer med större belastningar och påverkar ljudkvalitet och driftsäkerhet. Dämpningsfaktorn, definerad som Zload/Zout, beskriver hur väl en belastning av en given impedans följer källans spänningsleverans.

Design och exempel: Ideala spänningskällor har Zout ≈ 0, medan ideala strömkällor har Zout ≈ ∞. I förstärkare används ofta negativ återkoppling eller buffertsteg (till exempel en emitterföljarutgång) för att sänka Zout. Utgångsimpedansen kan vara frekvensberoende på grund av kapacitiva och induktiva parasiter och därmed påverka både tids- och frekvenssvar.