Utfodring

Utfodring avser den systematiska tillförseln av foder till djur för att tillgodose deras näringsbehov och understödja underhåll, tillväxt, reproduktion och produktion. Den svenska termen beskriver processen att välja, dosera och tidta foder så att djuren får en balanserad foderstat som motsvarar deras livsstadium, ras, hälsa och miljö. Utfodringen omfattar val av foder, mängd och tidpunkter samt hur foder ges, vare sig i stall, bete eller en kombination av båda.

Foderkategorier och näringsinnehåll

Foder delas vanligtvis in i grovfoder, såsom vall, äng eller hö och ensilage, samt koncentrat som spannmål, proteinfoder och mineraler. De flesta djurslag behöver en blandning av energi, protein, fibrer, vitaminer och mineraler, samt konstant tillgång till färskt vatten. Fett och tillskott används vid särskilda behov. Fodersäkerhet och kvalitet är avgörande, eftersom mögel och föroreningar kan försämra hälsa och produktion.

Planering och praktisk tillämpning

Utfodringen planeras utifrån art, ålder, kön, produktionsstadium och hälsa. Vanliga metoder är ad libitum-fodring (fri tillgång) och portionsstyrd utfodring. Bete under säsong, foderstapel och stallutfodring används beroende på miljö och produktionsmål. Tillämpningar av rationer beräknas ofta utifrån energibehov och proteinkrav samt behov av mineralsalter.

Övervakning och säkerhet

Övervakning av kroppsvikt och kondition samt beteende och avföring är viktigt för att upptäcka under- eller överutfodring. Bra utfodringspraxis innefattar riskminimering av matsmältningsproblem, regelbunden kontroll av fodrets kvalitet och hygien i lagring samt anpassning till säsong, bete och djurens livscykel.