Underbyggnader

Underbyggnader är de delar av en byggnad som ligger i direkt kontakt med marken och som bär upp byggnadens övre konstruktion samt överför laster till marken. De utgör därmed grunden för konstruktionen och skyddar mot fukt, kyla och markrörelser. Begreppet används ofta synonymt med grundläggning, men i praktiken omfattar underbyggnaden både ytlig grundläggning och djup grundläggning samt eventuella vägg- eller stödstrukturer som ligger i anslutning till marken.

Grundläggningen delas vanligen upp i två huvudkategorier: ytlig grundläggning och djup grundläggning. Ytlig grundläggning används när marken har tillräcklig bärförmåga nära ytan och inkluderar platta på marken (armerad betongplatta) samt grundmurar eller fundamentband som ligger direkt under väggarna. Djup grundläggning används där markens bärförmåga är låg eller frostskydd krävs; vanliga lösningar är pålar och ibland pålbjälklag eller caisson. Valet av lösning påverkas av markens beskaffenhet, grundvattennivå, klimat och byggnadens vikt.

Material och utförande domineras av betong, armering och ofta dränering och fuktskydd där underbyggnaden gränsar mot mark. Dränering runt grundmurar och fuktskydd mellan mark och byggnad är vanligt för att motverka fuktproblem. Underhåll fokuserar på sprickor, sättningar och fuktproblem samt kontroll av dränering och grundisolering.

Inom bygg- och anläggningssammanhang används termen även för subkonstruktioner under broar, kajer och andra konstruktioner som överför last till marken.