Ultraljudsavbildning

Ultraljudsavbildning, även känt som ultraljud eller ekografi, är en medicinsk avbildningsteknik som använder högfrekventa ljudvågor för att skapa bilder av kroppens inre strukturer. Dessa ljudvågor, som ligger utanför det mänskliga hörselspektrumet, sänds ut från en apparat kallad en ultraljudstransducer. När ljudvågorna träffar olika vävnader i kroppen studsar de tillbaka som ekon. Transducern fångar upp dessa ekon, som sedan omvandlas av en dator till en rörlig bild på en skärm.

Processen är icke-invasiv och ger inte ifrån sig joniserande strålning, vilket skiljer den från tekniker som röntgen eller datortomografi. Ultraljud är särskilt användbart för att undersöka mjukvävnader och organ som lever, njurar, hjärta, blodkärl och livmodern. Det är en standardmetod inom graviditetsövervakning för att följa fostrets utveckling. Bildkvaliteten kan påverkas av faktorer som kroppsfett och luft i tarmarna.

Vanliga användningsområden inkluderar diagnos av sjukdomar i buken, gynekologiska undersökningar, undersökning av hjärta (ekokardiografi), diagnostik av blodproppar och undersökning av muskuloskeletala problem. Ultraljudstransducern placeras på huden, ofta med hjälp av en gel för att säkerställa god kontakt och eliminera luftgap. En radiolog, läkare eller annan utbildad specialist utför undersökningen och tolkar bilderna.