UVBstråling

UVB-strålning är den delen av ultraviolett strålning som har våglängder ungefär 280–315 nanometer. Den når jordens yta i varierande mängd beroende på tid på året, latitud och ozonskiktets tillstånd; atmosfären absorberar en stor del av UV-B men inte alltför mycket. Jämfört med UVA är UVB mer energirik per foton och har därför starkare biologisk verkan, särskilt när det gäller hud och ögon.

UVB orsakar solbränna (erytem) och kan skada DNA i hudceller, vilket ökar risken för hudcancer, såsom basalcellscancer, skivepitelcancer och i viss mån malignt melanom. Det är också viktigt för hudens syntes av vitamin D, då UVB stimulerar hudens bildning av vitamin D. Ögon som utsätts för stark UVB kan drabbas av fotokeratit om exponeringen är kortvarig men intensiv.

Den viktigaste källan till UVB är solen. Artificiell UVB kommer från vissa lampor och solarium. UVB-nivåerna varierar med latitud, säsong och tid på dagen, och ozonlagrets tjocklek avgör hur mycket som når marken. Ozonskiktet absorberar mycket av UVB, men förändringar i dess täthet kan öka marknivåerna i vissa regioner.

Skydd mot UVB uppnås genom att undvika solens starkaste timmar, bära kläder som täcker kroppen, hatt och solglasögon som blockerar UV, samt använda bredspektrum solskydd med SPF 30 eller högre och regelbundet återapplicera. Tanning av huden bör undvikas. UV-index används i väderprognoser för att bedöma risken för solbränna. Medicinskt används UVB i fototerapi för vissa hudsjukdomar under övervakning.