Tunneldrivning

Tunneldrivning är processen att skapa en tunnel genom att avlägsna berg eller jord under jordytan samtidigt som stabilitet och säkerhet upprätthålls. Tunnlar byggs för transport (väg, järnväg, tunnelbana), vattenförsörjning och avlopp samt för ljud- och energiinfrastruktur. Beroende på geologi och krav används olika metoder och stödstrukturer.

Vanliga byggmetoder är borrade tunnlar med tunnelborremaskin (TBM), där maskinen skapar och sometimes samtidigt formar en tättare inomhusvägg. Det finns olika typer av TBMs, till exempel EPB (earth pressure balanced) som balanserar jordtrycket, samt rock-TBM för berg. Andra metoder inkluderar sprängd tunnling i berg, NATM eller SEM (New Austrian Tunnelling Method) med sprutbetong och uppbyggt stöd stegvis, samt cut-and-cover där mark över tunneln viks undan och yttre väggar byggs först. I vissa fall används kombinationer eller sänkningar under vattenytan.

Planering och design kräver omfattande geotekniska undersökningar, ruttval och riskanalys, samt hänsyn till miljö, vattenhantering och trafik under byggande. Under arbetet installeras stödstrukturer som sprutbetong, segmenterat betong­längder eller rörlig bergstoppning, och en fast eller temporär tätskiktslösning. Efter utgrävning följer förstärkt lining och tätningar, liksom ventilation, belysning och dränering samt backfilling.

Säkerhet och miljöhänsyn är centrala aspekter under tunneldrivning, inklusive övervakning av jordrörelser, vatteninträde och luftkvalitet. Tunneldrivning används globalt i stora infrastrukturprojekt och kräver samordning mellan geoteknik, byggnation och drift.