Tumörriskreducering

Tumörriskreducering avser insatser som syftar till att minska sannolikheten att utveckla cancer. Begreppet omfattar både primär prevention, som minskar uppkomsten av nya fall, och sekundär prevention, som syftar till tidig upptäckt och därigenom minskar mortalitet och komplikationer hos personer med ökad risk. Begreppet bygger på forskning om livsstil, medicinska åtgärder och genetiska faktorer.

Primär prevention inkluderar livsstilsfaktorer som rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion, regelbunden fysisk aktivitet, viktkontroll och en kost rik på frukt, grönsaker och fullkorn. Vaccinationer som HPV och hepatit B kan minska risk för livmoderhals-, lever- och andra cancerformer. Miljöåtgärder och skydd mot carcinogena exponeringar är även viktiga delar av tumörriskreducering.

Sekundär prevention innefattar regelbundna screeningprogram och tidig upptäckt av sjukdom i riskgrupper, ofta baserat på ålder eller ärftlighet. För vissa högriskgrupper kan riskreducerande åtgärder övervägas, till exempel riskminimerande kirurgi vid genetiska mutationer (t.ex. BRCA1/BRCA2) eller noggrann uppföljning hos genetisk rådgivning.

Kemoprevention tillhandahåller läkemedelsbaserade metoder för att sänka risk hos utvalda grupper, till exempel tamoxifen eller raloxifen vid ökad bröstcancerrisk, samt övervägande av NSAID-preparat i vissa situationer efter medicinsk rådgivning med hänsyn till biverkningar.

Effekterna varierar mellan individer och inget kan garantera att en cancer aldrig uppstår. Målet är riskreduktion och minskad sjuklighet och dödlighet genom evidensbaserade, individanpassade strategier.