Tredjeordens

Tredjeordens, eller tredje ordningen, är en term som används inom kristen tradition för att beskriva lekmannagrupper som följer karismaväsendet hos en religiös orden utan att bli fullvärdiga medlemmar i ordens gemenskap. Dessa grupper söker ofta att leva ordens andliga ideal i vardagen—i arbete, familjeliv och samhällsengagemang—med fokus på bön, tjänst och andlig bildning.

Historiskt uppstod begreppet under medeltiden när stora ordningar som franciskan- och dominikankonstellationerna utvidgade sin spiritualitet till att omfatta lekmän. Tredje ordningen utgjorde ett sätt för troende att närma sig ordens karisma utan klostergång eller klosterlöften. I olika traditoner har det formats både sekulära grupper och mer regelbundna former där medlemmarna avlägger löften eller åtaganden i linje med ordens anda.

Struktur och praxis varierar mellan olika ordningar och nationella sammanslutningar. Generellt organiseras medlemsskapet i lokala grupper eller stiftelser som håller regelbundna möten, bedriver bön och studier, och deltar i diakonalt och socialt arbete. I sekulära tredje ordningen avges ofta löften eller enkla åtaganden snarare än fullständiga klosterlöften. Medlemmarna lever ofta i världen men söker ett särskilt andligt liv i samskap med ordens karisma.

Idag används tredje ordningen i många kristna sammanhang som ett sätt för lekmän att aktivt leva religiös spiritualitet och delta i ordens mission utan att ingå i det reguljära klosterlivet. Exempelvis har Franciskan- och Dominikankontinuiteterna varianter av tredje ordningen med olika former av löften och regelbunden bildning. See also: tredje ordningen inom olika ordningar.