Tohjulsdrift

Tohjulsdrift, eller tvåhjulsdrift, är ett drivsystem där motorns kraft överförs till två av bilens hjul. Den drivna axeln kan vara framhjulen (framhjulsdrift) eller bakhjulen (bakhjulsdrift); de övriga hjulen får inget driv. Tohjulsdrift är den vanligaste uppbyggnaden i moderna person- och småbilar.

Hur det fungerar är att kraften leds via en differential till den drivna axeln. I de flesta tvåhjulsdrivna fordon finns inget centralt differential mellan drivraxis och odrivna axlar, vilket innebär att endast den drivna axeln bidrar till framdrivning. I fronthjulsdrivna bilar sker drivningen ofta genom en transaxel i framvagnen; i bakhjulsdrivna bilar leds kraften till bakaxeln.

Fördelarna med tohjulsdrift är lägre vikt och kostnad, enklare konstruktion och bättre bränsleekonomi jämfört med fyrhjulsdrivna system. Drivlinan kräver färre komponenter, vilket ofta sparar plats och underhållskostnader. Denna uppbyggnad passar bra för många vardagsfordon där kostnad och effektivitet prioriteras.

Nackdelarna är sämre dragkraft på hala underlag jämfört med fyrhjulsdrift, särskilt vid acceleration eller i mjukt eller snöigt väglag. Köregenskaperna kan påverkas av kraftfördelningen, och vissa fronthjulsdrivna bilar uppvisar torque steer vid kraftig acceleration. Off-road och svåra väglag väljer ofta fyrhjulsdrift eller bakhjulsdrift med särskild utrustning.

Användning: Dominerande i massproducerade personbilar och småbilar, där kostnad och effektivitet är prioriterade. Vissa större fordon och sportbilar erbjuder olika varianter av tohjulsdrift, medan fyrhjulsdrift är vanligt som tillval eller standard i andra modeller.