Tidsstrukturer

Tidsstrukturer är hur tid uppfattas, organiseras och framställs i språk, berättande och medieproduktion. Begreppet skiljer ofta mellan story time, det vill säga vilka händelser som inträffar och i vilken ordning, och discourse time, hur dessa händelser presenteras av berättaren. Tidsstrukturer beskriver även hur tidens flykt sker i berättelsen, exempelvis genom tempo, varaktighet och frekvens.

Kända typer av tidsstrukturer inkluderar kronologi (linjär ordning där händelser följer i tiden) och icke-linjär tidsstruktur, som innehåller återblickar (analepsis, återblickar till tidigare händelser) och framåtblickar (prolepsis, framtidsutsikter) samt digressioner och flera samtidiga tidslinjer. Andra mönster är cyklisk tid, där tid upprepas i mönster eller rytmer, och episodisk struktur, där berättelsen består av självständiga avsnitt med skiftande tidsramar.

Pacing, eller hur snabbt berättelsen förflyttar sig, påverkas av hur länge händelser presenteras jämfört med sammanfattningar och scener. Tempus och aspekt i språket binder tidsmarkörer till berättelsen, medan tidsuttryck och tidsmarkörer etablerar relationer mellan olika händelser och deras tidsram.

Inom film och television används tidsstrukturer genom montag som skapar tidsförskjutningar, parallella berättelser och korsklippning för att manipulera upplevelsen av tid. Inom lingvistik studeras tidsrelationer, tempus och aspekt, medan tidsstrukturer i databaser hanterar tidsstämplar och giltighetsintervall.

Användningsområden inkluderar analys av berättande effektivitet, kulturella uppfattningar om tid, översättningsutmaningar och förståelse av historiska framställningar.