Tidsfilosofi

Tidsfilosofi är en gren av metafysik som undersöker tidens natur, dess ontologi och hur tid upplevs, mätas och används inom vetenskap och vardagsliv. Frågor som är centrala är om tiden existerar oberoende av våra upplevelser, hur nuet relaterar till det förflutna och framtiden, och hur tidsbegrepp kan integreras med vår språkanvändning.

Två huvudpositioner dominerar den ontologiska debatten. A-teorin hävdar att tiden flyter och att nuet har en särskild realitet; dåtid och framtid existerar i olika mening men inte lika starkt som nutiden. B-teorin ser tiden som en relativt ändlös ordning av händelser utan ett fenomenalt tidsflöde. Inom nutidsfilosofi förekommer teorierna nutidens realitet: presentism, som menar att endast nuet är verkligt (det förflutna och framtiden är inte verkliga). Evighetsteorin (eternalism) hävdar att alla tider lika verkliga finns i en fyra-dimensionell struktur; tillväxande block-teorin utgör en kompromiss där det framväxande "blocket" växer i tid.

Fysiken har påverkat tidsfilosofin starkt. Relativitetsteorin visar att tidsupplevelsen och tidsmåttens simultanitet är relativ, vilket utmanar en absolut, universell nutid. Entropins ökning ger en termodynamisk riktning åt tiden, medan tidsbegrepp i kosmologi och universums historia fortsätter att diskuteras i relation till Big Bang och arten av tidskoordinater. I kvantgravitation saknas oftast en entydig tidsbegreppslig grund.

Historiskt har filosofiska analyser som McTaggarts upplägg om tidsserierna A- och B-serier varit centrala. Tidsfilosofi avslutar ofta i att särskilja språkliga, psykologiska och fysikaliska perspektiv på tidens natur och verklighet.