dåtid

Dåtid betecknar den tid som ligger före nutiden och används för att beskriva tidigare händelser, levnadsvillkor och samhällsstrukturer. Begreppet är alltid relativt och får betydelse genom vilket nutidsperspektiv som sätts upp. Inom historia, arkeologi och kulturvetenskap används dåtid för att sätta in information i ett tidsförlopp, från forntida till mycket nyligen passerade perioder.

Etymologiskt består ordet av då och tid, där då syftar på något som har varit och tid anger tidsförloppet. Riktmärken för dåtid varierar mellan kulturella och geografiska sammanhang och mellan olika discipliners behov. Vanliga avgränsningar är förhistorisk tid (då utan skriftliga källor) och historisk tid (då skriftliga källor finns). Inom ett svenskt sammanhang talas ofta om forntid, medeltid och senare historiska perioder som exempel på olika delar av dåtiden.

Källor och metoder som används för att studera dåtid inkluderar arkeologiska fynd, skriftliga dokument, inskriptioner och materialkulturen. Datumeringstekniker som datering av organiskt material eller typologisk jämförelse bidrar till att placera händelser i en kronologi. Källkritik är central, eftersom granngivna källor kan vara partiska eller fragmentariska.

Dåtid fungerar också som en educated concept i utbildning, museivärldar och kulturell identitet, där minnen, traditioner och arkeologiska fynd används för att förstå hur tidigare samhällen formerats och hur det influerar nutiden.