Tidsboxning

Tidsboxning är en tidsstyrningsteknik där man tilldelar varje uppgift en bestämd tidsram, en så kallad tidsbox. Inom ramen för en box arbetar man fokuserat med uppgiften och avslutar när tiden löper ut, oavsett om arbetet är klart eller inte. Efter varje box planeras nästa steg i en ny box. Tekniken används i privatliv, studier och arbetsliv och kan tillämpas på allt från enskilda uppgifter till hela arbetsperioder.

Processen brukar innebära: 1) lista uppgifter och uppskatta hur mycket tid varje uppgift kan kräva; 2) schemalägga start- och sluttid i en kalender eller lista; 3) sätta en timer och arbeta koncentrerat under boxens varaktighet; 4) när tiden är slut utvärdera resultatet och flytta återstående arbete till nästa box; 5) upprepa för följande uppgifter.

Fördelerna inkluderar ökat fokus och effektivitet, tydligare prioritering och minskad risk för prokrastination samt bättre kontroll över arbetsbelastningen. Tidsboxning gör det också lättare att se när ett uppdrag väntas överskrida tidsramen och att främja beslut om vad som verkligen behövs göras.

Användning förekommer inom personlig produktivitet, utbildning och projektledning. I mjukvaruutveckling och agil metodik används tidsboxning i form av iterationer eller sprintar för att hålla tidsramar och leverera resultat regelbundet. Den nära släktingen Pomodoro-tekniken delar upp tid i kortare fokusperioder men skiljer sig i längd och struktur.

Utmaningar inkluderar behovet av realistiska uppskattningar och disciplin, risk för stress om tidsramarna verkar orimliga, samt att oförutsedda händelser kan störa planen. För att öka framgången används ofta buffertar och flexibilitet i schemat.

Historik: begreppet tidsboxning har använts inom tids- och projektstyrning under flera decennier och har blivit särskilt uppmärksammat i samband med agil utveckling och olika produktivitetslitteratur.