Textilfärg

Textilfärg är färgämnen som används för att färga textilier. De är vanligtvis lösta eller disperserade i ett färgbad och binder till fibern genom kemiska eller fysiska krafter. Valet av färg beror på fibertyp, önskat färgområde samt krav på färgfasthet, tvätt- och ljusbeständighet.

Färgklassificering sker ofta efter fiber och kemisk bindning. Reaktiva färger binds starkt till cellulosa fibrer (bomull, viskos) och ger god färgfasthet men kräver noggrann fixering. Direktfärger används främst på naturliga fibrer men har generellt lägre tvättfasthet. Vatfärger (vat dyes) är insoluble och kräver reduktion/oxidation; de erbjuder mycket god ljus- och tvättfasthet när de är rätt anpassade till fibern. Dispersionsfärger används främst för syntetfibrer som polyester och färgar genom diffusion. Syrafärger används främst för proteinfibrer som ull och silke samt vissa syntetfibrer och ger stark färg vid rätt pH och fixering.

Färgning kan ske i olika steg: garnfärgning, färgbad (piece dyeing) och plaggefärgning (garment dyeing). Tryckning används för mönster och kan baseras på pigment eller färgbaserade färger. Vid naturliga färger används ofta mordanting för att förbättra färgens fasthet i vissa system.

Färgfasthet mäts vanligtvis i tester av tvätt-, ljus- och kemikaliefasthet. Fastheten påverkas av fiber, färgklass och hur färgen har fixerats samt efterbehandlingar.

Miljö och regler: Textilfärgproduktion och färgbad leder till utsläpp av färgämnen och kemikalier. Många länder reglerar utsläpp och arbetsmiljö, och EU-lagstiftning som REACH påverkar tillgång och användning av färgämnen. Industrin arbetar med vattenåtervinning, färgminskning och val av giftfria färger för att minska miljöpåverkan.