Färgning

Färgning är processen att tillsätta färg till material som textilier, skinn, papper eller plast så att färgen binds till eller fastnar i materialet. Vanligtvis används färgämnen eller pigment. Färgämnen löser sig och färgen binds kemiskt eller genom absorption, medan pigment färgar ytan med ett bindemedel. Inom textil- och materialindustrin används färgning för att ge produkter en beständig färg och önskade egenskaper.

Material som färgas inkluderar naturliga fibrer (bomull, ull, silke) och syntetiska fibrer (polyester, nylon). Färgämnen delas ofta in i olika typer beroende på färgningens mekanism: direktfärger, reaktiva färger, dispersionsfärger, surfärger, vatfärger och mordantfärger. Naturliga färgämnen används fortfarande i traditionell färgning och för miljöhänsyn. Mordantfärger kräver fixering med mordanter för att binda färgen till fibern.

Färgningen kan ske på olika nivåer: fiberfärgning där färgen binds i fibrerna före vävning; garnfärgning där garn färgas; väv- eller tygfärgning där väv eller tyg färgas efter vävningen; plaggfärgning där färg tillförs efter sömnad. Förbehandlingar som tvätt, blekning och avfärgning förbättrar färgupptagningen, medan fixering, sköljning och efterbehandlingar bestämmer färgens hållbarhet och tvättfasthet.

Färgfasthet bedöms genom tester för tvättfasthet, ljusfasthet och rubbfasta egenskaper. Miljöaspekter är viktiga eftersom färgning kräver mycket vatten och kan leda till avloppsföroreningar. Modern färgning strävar efter minskat vatten och kemikalier, återvinning av färgämnen och energieffektivitet. Historiskt har färgning varit central för textilkultur och handel; naturfärgämnen dominerade länge, medan syntetiska färgämnen från 1800-talet ökade färgpaletten och stabiliteten.