Tetningsmaterialets

Tetningsmaterialet är ett övergripande begrepp för material som används för att förhindra läckage i tätningar och sammanfogningar inom maskineri, rörsystem och processutrustning. Det omfattar elastomeriska tätningar som O-ringar och brickor, metalliska tätningar, keramiska och kompositbaserade lösningar samt termoplastiska tätningar. Valet av tetningsmaterial styrs av driftförhållanden som temperatur, tryck, kemikalieexponering samt om tätningen är statisk eller dynamisk.

Materialkategorierna inkluderar elastomerer som NBR, FKM, EPDM, silikon och ACM, vilka ger olika kombinationer av flexibilitet och återhämtningsförmåga samt kemisk resistens och temperaturtålighet. Thermoplasta såsom PTFE och PEEK används där låg permeabilitet och kemikalieresistens är viktigt. Metalliska tätningar används för höga tryck och temperaturer, medan keramiska och kompositbaserade lösningar klarar extrema förhållanden. Kompositer kombinerar egenskaper från flera material för specifika krav.

Egenskaper som bedöms vid urval inkluderar kemisk resistens, temperaturtålighet, tryckbeständighet, kompression och krypning, slitstyrka och längre livslängd vid exponering för ozon, UV och åldringspåverkan. Prestanda verifieras genom relevanta tester och standarder, där ISO- och SAE- eller branschspecifika riktlinjer används för att säkerställa tätningens kvalitet och kompatibilitet med media.

Användningsområden sträcker sig över fordonsindustrin, VVS och processanläggningar, läkemedel och livsmedelsbranschen. Produktion sker genom formpressning, vulkanisering, extrudering eller skärning, ofta i kombinationer av olika material för att uppnå önskade egenskaper. Underhåll inkluderar övervakning av åldring, kemikalieexponering och mekaniskt slitage samt korrekt byte vid tecken på läckage. Tetningsmaterialets valet och vård är centralt för att säkerställa säkerhet och effektivitet i tekniska system.