Termoregulationen

Termoregulationen är den biologiska processen som upprätthåller en stabil kroppstemperatur inom ett smalt intervall trots variationer i omgivningen. Den samordnar fysiologiska mekanismer, metabolism och beteenden för att motverka över- eller undervärme.

Centrum för regleringen är hypothalamus i hjärnan, som fungerar som ett set point-system. Termoreceptorer i hud, organ och blodkärl ger kontinuerlig information om kroppstemperaturen till hypothalamus, som via nervsignaler och hormoner aktiverar lämpliga effektorer för att återgå till målvärdet.

Effektorerna inkluderar blodkärlsreaktioner (vasodilatation vid ökad värme och vasokonstriktion vid kyla), svettning och muskelaktivitetsökning genom skakningar. I vissa däggdjur förekommer även icke-skakig termogenes via brunt fett, särskilt hos nyfödda, för att öka värmeproduktionen utan muskelarbete. Metabolisk energiomsättning kan också öka vid kyla.

Beteendemässiga anpassningar bidrar också till termoregulationen, till exempel att söka skugga eller solljus, ändra klädsel eller söka skydd, samt att vila eller öka fysisk aktivitet beroende på miljön.

Endoterma djur upprätthåller kroppstemperaturen genom intern värmeproduktion och kan ha en relativt konstant kroppstemperatur, medan ektoterma djur följer omgivningstemperaturen och ofta visar större variation i kroppstemperaturen.

Termoregulationens funktion påverkas av ålder, hälsa och andra fysiologiska tillstånd. Feber är en reglerad ökning av kroppstemperaturen som uppträder vid infektioner som del av kroppens försvar. I kliniska sammanhang är störningar i termoregulationen ofta tecken på problem i centrala eller perifera kontrollsystem.