Templatiska

Templatiska, eller templatiska morfologi, beskriver en typ av språkstruktur där ett konsonantrot, ofta bestående av tre rötter (C1-C2-C3), kombineras med fasta mallar eller templates som tillhandahåller vokaler och ibland extra konsonanter eller affix. Denna rot-mönster-uppsättning gör att samma rot kan ge många olika ord med olika betydelser och grammatiska funktioner. Templatiska system är särskilt kända inom semitiska språk som arabiska, hebreiska och arameiska, men liknande mekanismer har observerats i andra språkgrupper.

Grunden är att varje ord byggs av en rot som ger innehållsmening, medan mönstret bestämmer grammatiska kategori och ordklass. I arabiska kan roten K-T-B bilda ord som kataba (han skrev) eller yaktubu (han skriver) genom olika vokal- och mönsterkombinationer; ordet kitab (bok) uppstår i ett substantivmönster. I hebreiska följer roten K-T-V liknande vägar; exempel som kotev (skrivande, han skriver), katav (skrev) och mikhtav (brev, skrift) illustrerar hur olika böjnings- och avledningsmönster ger nya ordformer.

Historiskt har templatiska morfologi varit central i studiet av semitiska språk och hjälpt till att förklara hur ord kan bildas systematiskt från ett fåtal rötter. Modellen framhäver skillnaden mellan icke-konkatenerativ (mönsterbaserad) och konkatenerativ morfologi där nya former skapas genom olika vokalisationer och placering av affix inom ett fast mallverk.

Templatiska system är inte universella; flera språk blandar templatiska och konkatenerande processer eller har helt andra mekanismer. Avvikelser och oregelbundenheter kräver ofta kompletterande regler eller undantag. Se även rot- och mönstermorfologi samt semitiska språk.