Temperaturhöjningar

Temperaturhöjningar avser långsiktiga ökningar i temperaturen hos jordens atmosfär, hav och land. Inom klimatforskningen används ofta global medeltemperatur som mått på den långsiktiga uppvärmningen sedan den industriella eran började. Den globala medeltemperaturen har ökat ungefär 1,1–1,2 grader Celsius sedan slutet av 1800-talet, med de senaste decennierna som visar snabbare uppvärmning än tidigare perioder. Uppvärmningen är inte jämnt fördelad över världens regioner och återspeglas i förändringar som längre värmeböljor, förändrat snötäcke och stigande havsnivåer.

Orsakerna till temperaturhöjningar är primärt anthropogenka gaser och annan mänsklig aktivitet. Ökade koncentrationer av växthusgaser som koldioxid (CO2), metan (CH4) och lustiga kväveoxider samt förändrad markanvändning får atmosfären att släppa ut mindre värme igen, vilket leder till uppvärmning. Naturliga faktorer som variationer i solens energi och vulkanisk aktivitet samt långsiktiga klimatvarianser som El Niño/La Niña bidrar också till kortsiktiga avvikelser från trenden, men är normalt dividers inom den övergripande anthropogena trenden.

Påverkan av temperaturhöjningar märks i ökade extrema väderförhållanden, förändringar i nederbördsmönster, smältande glaciärer och havsnivåhöjning. Oceanerna värms upp samtidigt som de fungerar som ett stort värmelager, vilket påverkar marint ekosystem och växelvaror. Framtiden beror på utsläppsminskningar: utan kraftiga åtgärder förväntas fortsatt uppvärmning, med mål som att hålla temperaturökningen väl under 2 grader Celsius jämfört med preindustriell tid och strävan mot 1,5 grader enligt internationella avtal.