Tandreglering

Tandreglering, eller ortodonti, är en tandvårdsspecialitet som arbetar med diagnostik, behandling och uppföljning av bett- och tandställningsfel. Målet är att uppnå bättre funktion och estetik samt långsiktig tandhälsa genom att korrigera hur tänderna och käkarna möts och fungerar.

Indikationerna för tandreglering innefattar trångställning, luckor, överbett, underbett och korsbett samt andra avvikelser i bettet som påverkar tuggfunktion eller tal. Även käkrelaioner som inte fungerar optimalt kan vara skäl till behandling, ibland i samarbete med käkkirurgi eller käkortopedi.

Behandlingsmetoderna inkluderar fasta tandställningar, som kan vara metall- eller keramiska brackets, tillsammans med bågar och elastikband, samt avtagbara tandskenor (aligners). Modern tandreglering kan även använda olika kombinationer av apparater beroende på individens behov. Behandlingen planeras och övervakas av en tandreglerare i samarbete med övriga tandvårdsspecialister.

Processen inleds med undersökning, röntgenbilder och avtryck eller digitala skanningar för att skapa en detaljerad behandlingsplan. Planen beskriver mål, förväntat resultat och ungefärlig behandlingstid, oftast mellan 1 och 3 år beroende på svårighetsgrad. Under behandlingen justeras apparaterna regelbundet och ibland används elastikband eller kompletterande åtgärder för att förbättra resultatet.

Efter avslutad aktiv behandling följer retention för att bevara resultatet, ofta i form av en retainer som används under en period efter behandlingen. Risker inkluderar obehag, munsår eller irritation, tand- och rotrörelser samt ökad risk för karies eller hängande tandkött om munhygienen försämras. Resultatet varierar och krav på uppföljning och underhåll är vanligt.