Säkerhetsskyddet

Säkerhetsskyddet är det svenska ramverket för att skydda statlig känslig information, kritisk infrastruktur och samhällsviktiga funktioner mot hot som spionage, sabotage och subversiva akter. Det används av myndigheter, kommuner och vissa privata aktörer som hanterar skyddsvärda uppgifter eller bedriver verksamhet av betydelse för rikets säkerhet.

Ramarna för säkerhetsskyddet finns i Säkerhetsskyddslagen och tillhörande föreskrifter. Lagarna reglerar hur säkerhetsskyddet ska uppbyggas och ledas, samt att arbetsgivare genomför risk- och sårbarhetsanalyser, säkerhetsprövning av personal, informationshantering, fysisk säkerhet och leverantörsarbete. De beskriver hur information ska klassificeras och organiseras för skydd, samt hur säkerhetsskyddet ska leds och följas upp genom tillsyn och revision.

Nyckelkomponenter i säkerhetsskyddet inkluderar säkerhetsprövning av personer med tillgång till skyddsvärda uppgifter, informationssäkerhet med behovsbaserad åtkomst, klassificering och hantering av information, fysisk säkerhet och anläggningsskydd, upphandlings- och leverantörsskydd, kontinuitetsplanering och incidenthantering, samt utbildning och övningar. Uppföljning sker ofta genom självutvärdering, revision och effektivitetstest av åtgärder.

Verksamheten omfattar myndigheter, kommuner och aktörer som driver samhällsviktig infrastruktur eller har uppdrag som innebär skyddsbehov. Samarbete mellan offentlig och privat sektor är vanligt, särskilt i frågor om gemensam skyddsnivå, informationsdelning och avtal.

Syftet med säkerhetsskyddet är att förhindra läckor av känslig information, skydda kritiska tillgångar och upprätthålla samhällets säkerhet och funktionsförmåga vid hot eller störningar.