Säkerhetsparametrar

Säkerhetsparametrar är en uppsättning krav och egenskaper som anger hur ett system ska bete sig för att uppnå önskad säkerhet. De används vid riskbedömningar för att definiera vilka skyddsåtgärder som krävs, hur funktioner ska uppträda i säkra lägen och hur systemet ska reagera vid fel eller farliga situationer. Parametrarna är ofta kvantitativa, till exempel sannolikhet för fel per timme eller tidsfördröjningar, samt kvalitativa, såsom att ett säkert läge alltid måste uppnås vid fel.

De härleds ur riskanalys, faroidentifiering och säkerhetsmål och används som grund för designkrav, verifiering och validering samt dokumentation i säkerhetsdokumentation eller säkerhetscase. Exempel på vanliga säkerhetsparametrar är krav på säkert läge vid fel, diagnostik- och övervakningsförmåga som ökar felupptäckt täckning, redundansnivå i arkitekturen, samt prestanda och svarstider för säkerhetsfunktioner. Dessutom används säkerhetsnivåer som SIL enligt IEC 61508 eller ASIL enligt ISO 26262 för att beskriva hur kritiska funktionerna är.

Andra mått inkluderar felupptäckningstäckning, diagnostisk täckning, sannolikhet för funktionsfel och underhållsparametrar såsom testfrekvens och utbytesintervall. Dessa parametrar används i livscykeln när systemet designas, tillverkas, används och underhålls. Förändringar kräver ny riskbedömning och uppdatering av säkerhetsparametrarna samt säkerhetsargumentet.