Synlighetsförutsägelser

Synlighetsförutsägelser är prognoser av hur långt synfältet kommer att vara i ett givet område och under en viss framtid. Begreppet används främst inom meteorologi, transportsektorn och planering av utomhusaktiviteter. Synlighet anges vanligtvis i kilometer eller meter och påverkas av väderförhållanden som dimma, nederbörd, snö, aska, rök och aerosoler samt av luftfuktighet och partikelhalter.

Metoderna bygger på data från väderstationer, markbaserade sensorer såsom transmissometrar, radarsystem och satelliter. Dessa observationskällor kombineras med numeriska vädermodeller och ofta maskininlärningsmodeller för att producera nu- och korttidsprognoser. Regionala modeller kan ge högre upplösning och bättre fånga lokala variationer i dimma, rök eller andra synlighetsbegränsningar.

Användningar av synlighetsförutsägelser finns främst inom flygtrafik, vägtrafik, sjöfart och räddningstjänst. Inom flygplanering används de för bedömningar av landnings- och startminima, medan vägtrafiken drar nytta av varningar och beslut om åtgärder under dålig sikt. Inom sjöfart och räddning planeras insatser utifrån förväntad synlighet i farvatten och i terräng.

Utmaningar med synlighetsförutsägelser inkluderar osäkerheter i observationer och modeller, variationer i hur synlighet definieras och appliceras i olika miljöer, samt utmaningar i att få hög upplösning och tillförlitliga data i dynamiska mikroklimat. Forskning fokuserar på bättre fusion av datakällor, kalibrering och snabbare, mer lokala prognoser.