Svavelförbindelser

Svavelförbindelser är kemiska föreningar som innehåller svavel. Begreppet omfattar oorganiska och organiska ämnen samt elementärt svavel i olika former. Svavel har flera oxidationstillstånd, vanligt är -2 i sulfider, 0 i rent svavel, +4 i sulfiter och sulfoner samt +6 i sulfater. Denna variation gör svavel extremt mångsidigt i kemiska processer.

Inom oorganisk kemi förekommer exempelvis sulfider (S2- i mineraler som järnsulfid FeS), sulfater (SO4^2-), sulfiter (SO3^2-), samt molekylära oxider som svaveldioxid SO2 och svaveltrioxid SO3. När SO3 löser i vatten bildas svavelsyra H2SO4, en viktig industriell syra. Svavel ingår också i mineraler som pyrit (FeS2) och i gips (CaSO4·2H2O).

Organiska svavelföreningar inkluderar tioler (R-SH) och sulfider (R-S-R'), samt föreningar med sulfon- eller sulfonylfunktioner i olika kolvätekedjor. Dessa ämnen används inom läkemedel, polymerer och andra kemiska produkter.

Viktiga tillämpningar är produktion av svavelsyra via kontaktprocessen, användning av sulfater i gödselmedel som ammoniumsulfat, vulkanisering av gummi och bearbetning av petroleum. Förädling och användning av svavelförbindelser är centrala delar av flera industriella kedjor och regionala försörjningssystem.

Miljö- och hälsorisker är betydande; vätesulfid H2S är giftigt, och svaveldioxid SO2 är en viktig luftförorening som bidrar till surt regn. Hantering av svavelföreningar kräver kontrollerade processer och utsläppsreduceringar.