kontaktprocessen

Kontaktprocessen är den dominerande industrimetoden för tillverkning av svavelsyra (H2SO4). Den består av två huvudsteg: katalytisk oxidation av svaveldioksid (SO2) till svaveltrioxid (SO3) och därefter absorption av SO3 i koncentrerad svavelsyra för att bilda oleum, som sedan späds ut till svavelsyra.

Under rätt villkor genomförs oxidationen i flera konverteringssteg som leds av en vanadium(V)oxidkatalysator (V2O5) belägen på ett passande stöd. Reaktionen: 2 SO2 + O2 ⇌ 2 SO3. Processen är starkt exoterma; för att få hög hastighet samtidigt som man undviker att förlora alltför mycket vinst i jämvikten hålls temperaturen vanligtvis omkring 450°C i de olika kontaktbatterierna, med mellanliggande kylning.

Flödet fortsätter genom flera konverterare i serie och gaserna kyls mellan stegen. Sammanlagd omvandling per pass ligger i närheten av 90–95 procent; för att nå mycket hög total omvandling används flera pass och stora anläggningar med avancerad temperaturstyrning.

SO3 överförs därefter till koncentrerad svavelsyra genom absorption i kolonner som bildar oleum (H2SO7). Oleum späds sedan ut med vatten till färdig svavelsyra. Absorptionsprocessen är kraftigt exoterm och kräver kontrollerad hantering av den kalla syran samt skydd mot korrosiva ångor.

Historia: Kontaktprocessen utvecklades i slutet av 1800-talet och tidiga 1900-talet och var övergången från den äldre ledkammarsprocessen. Den moderna processen möjliggjorde stora produktionsvolymer och högre renhet av svavelsyra.

Säkerhet och miljö: Processen kräver specialbyggda material och utrustning för att tåla starkt koncentrerad svavelsyra och korrosiva SO3-ångor. Utsläpp och inomhus exponering minimeras genom gasrening och återanvändning av syror, medan energihantering och värmeåtervinning är centrala för driftsekonomin.

---