Suspensionsmedel

Suspensionsmedel är ämnen som tillsätts till en suspension för att förbättra dess stabilitet genom att öka viskositeten, förbättra våtvätt och minska sedimentation av de fasta partiklarna. De används ofta i läkemedel, livsmedel, kosmetika och jordbrukspreparat där fast material är utspritt i en vätska.

Mekanismen bakom suspensionsmedel innefattar att de bildar ett visköst nätverk runt partiklarna eller fungerar som steriska och/eller elektrostatisk stabilisering som minskar partikelaggregering. De förbättrar våtningen av partiklar i den vätska, minskar interfacialt spänningsgradienter och kan ge sedimentationshämning och ibland thixotropa eller yield-stress-egenskaper som gör att sedimentationen bromsas när systemet står stilla men lätt omrörs vid användning.

Vanliga typer av suspensionsmedel inkluderar naturliga och syntetiska polymerer som karboximetylcellulosa (CMC), hydroxyetylcellulosa (HEC) och xantangummi; alginater och olika clays som bentonit; samt tensider som ytaktanter (t.ex. natriumlaurilsulfat) som förbättrar våtviktning och dispersion. Val av suspensionsmedel beror på pH, saltkoncentration, aktiv substans och krav på smak, färg, doft och säkerhet i det slutliga produkten.

Kvalitetsbedömning av suspensionsmedel innebär att man utvärderar sedimentationshastighet, viskositet vid olika belastningar, partikelstorleksfördelning, zeta-potential, återdispersionsegenskaper samt kompatibilitet med övriga ingredienser. Regulatoriska krav fokuserar på säkerhet, renhet och lämplighet för avsedd användning inom livsmedel, läkemedel eller kosmetika.