Stödmiljöer

Stödmiljöer är landskaps- eller mikromiljöer som stödjer organismers överlevnad och hälsa i ett annars ogynnsamt område. Begreppet används inom ekologisk planering och naturvård för att beskriva strukturer som ökar biologisk mångfald och funktion i fragmenterade landskap.

Funktioner inkluderar skydd mot predation, tillgång till föda och vatten, och möjligheter till häckning eller boplats. Stödmiljöer fungerar också som spridningskorridorer eller mellanlandningar mellan större habitat. Vanliga exempel är häckar och kantzoner vid åkrar, små våtmarker, lövträd eller död ved i skogsmark, samt buskvegetation i igenväxande områden och små skogsdungar.

Betydelse: de bidrar till pollinering, naturlig bekämpning av skadegörare och andra ekosystemtjänster, samt stödjer populationer av fåglar, insekter och markorganismer. I jord- och skogsbruk används stödmiljöer som ett verktyg för biodiversitet och landskapsfunktion.

Förvaltning och bevarande: åtgärder inkluderar skapande eller bevarande av kantzoner, bevarande av död ved och våtmarksmagasin, skötsel av vegetation i rätt tid med låg påverkan, och regional planering som främjar korridorer mellan habitat.