Stålfartyg

Stålfartyg är fartyg vars skrov huvudsakligen byggts av stål. Användningen av stål inom fartygsbyggandet växte under 1800-talet och ersatte i allt större utsträckning trä och järn på grund av stålets högre hållfasthet, duktilitet och möjligheter till större fartyg. Fram till början av 1900-talet dominerade nitade konstruktioner, men under 1920- och 1930-talen blev svetsning vanligare, vilket förbättrade vattentätheten och produktiviteten i nybyggen. På senare tid har stål blivit det dominerande skrovetmaterialet för nästan alla fartygstyper, med olika stålsorter anpassade efter styrka och korrosionsmotstånd.

Material och konstruktion: Skrovet består av stålplåtar som svetsas samman till ett ramverk av balkar och tvärstag. Vanliga stålsorter inkluderar mildt stål och lågalloys för större fartyg, samt högstyrkestål där extra styrka krävs. Skrovet behandlas ofta med yttre skyddsmålningar; i moderna fartyg används även katodiskt skydd för att motverka korrosion. Underhåll omfattar regelbunden inspektion, rengöring och målning samt torrdockning när det behövs.

Användning: Stålfartyg används inom nästan alla segment, inklusive kommersiell frakt, containerfartyg, tankfartyg, passagerarfartyg och militära fartyg. Fördelarna är hög styrka i förhållande till vikt, mångsidighet och lång livslängd. Nackdelar inkluderar risk för sprickbildning vid extrema temperaturer och behov av regelbundet underhåll samt korrosionsskydd.

Återvinning: Stål är återvinningsbart, och skrotning av stålfartyg möjliggör återvinning av en stor del av materialet.