Stämningsläge

Stämningsläge är ett svenskt begrepp för det övergripande känslomässiga tillstånd som dominerar en persons mentala tillstånd under en viss period. Det beskriver hur personen upplever sina känslor i stort och kan vara relativt stabilt över dagar eller veckor, i kontrast till affektens mer omedelbara uttryck i en given situation. Stämningsläget påverkas av biologiska, psykosociala och medicinska faktorer och kan förändras över tid.

Vanliga kliniska beskrivningar av stämningsläge är euthymiskt (neutral/normal), depressivt, hypomaniskt eller maniskt samt irritabelt eller dystymi-liknande lägen. I vissa fall föreligger blandade lägen där depressiva och uppåtvända symptom uppträder samtidigt. Stämningsläge skiljer sig från affektens momentana uttryck, vilket kan vara skiftande eller svårt att tolka i kliniskt bedömda situationer.

Bedömning av stämningsläge görs genom kontinuerlig observation och patientens egen rapport över tid. Läkare eller psykolog anger ofta intensitet, varaktighet och hur stämningsläget påverkar funktion och vardagsliv. I klinisk forskning används standardiserade skattningsskalor och kliniska intervjuer för att bedöma depressiva eller maniska symptom. Stämningsläget är centralt vid utredning av affektiva störningar såsom unipolär depression och bipolär sjukdom, men kan även påverkas vid schizofreni, demens eller substansrelaterade störningar. Behandling syftar till att återställa eller stabilisera stämningsläget och kan omfatta psykoterapi, farmakologisk behandling och livsstilsanpassningar.