Strömgränsen

Strömgränsen, ofta kallad ampacitet, anger den maximala kontinuerliga elektriska ström som en ledare, komponent eller konstruktion säkert kan bära under specificerade omgivningsförhållanden. Överskridande ström kan leda till överhettning, försämrad isolering, komponentfel eller brandrisk. Strömgränsen skiljer sig från tillfällig överlast: många delar har en högre korttidskapacitet men inte är lämpliga för kontinuerlig drift.

Den beror på flera faktorer: ledarens tvärsnitt och materialets resistivitet; hur effektivt värme avleds till omgivningen; omgivningstemperatur; isolering och hur apparaten är monterad; samt under vilka omständigheter den används. Vid längre drift ökar temperaturen, vilket kan skada isoleringen och minska effektiviteten.

Inom olika områden används strömgränsen som en design- och säkerhetsparameter. I kablar och ledningar anges ofta ampacitet, medan elektriska maskiner och kraftförsörjning har specificerade kontinuerliga strömratingar samt korttidsratingar. Skydd som säkringar och överströmsbrytare används för att se till att en installation inte överskrider strömgränsen.

Mätning och standarder: strömgränsen beräknas eller bestäms enligt standarder som tar hänsyn till temperaturklass, omgivningens ventilationsförhållanden och montagets konstruktion. Denna granskning kallas ofta derating, vilket innebär att värden justeras nedifrån ideala förhållanden.