Straffansvar

Straffansvar innebär den juridiska ansvarigheten för att begå ett brott och kan gälla såväl fysiska personer som, i begränsad utsträckning, juridiska personer när lagen så medger. Grunden för straffansvar är två delar: en gärning (ett handlande eller en underlåtenhet) och ett uppsåt eller vårdslöshet som utgör det subjektiva rekvisitetet. Dessutom måste gärningen vara förbjuden och straffbelagd enligt legalitetsprincipen – ingen kan straffas utan lag.

Gärningen kan vara en aktiv handling eller en underlåtenhet. Det subjekiva rekvisitetet kan vara uppsåt (avsikt) eller vårdslöshet/vållande. I vissa fall räcker vårdslöshet; i andra är det strikt straffbarhet utan krav på uppsåt.

I bedömningen görs hänsyn till omständigheterna kring den brottsliga handlingen och den som begått den, såsom ålder och förmåga. I Sverige är åldern för straffansvar 15 år; barn under 15 år är som huvudregel inte straffansvariga, även om särskilda åtgärder kan komma i fråga. Psykisk störning eller allvarlig mental sjukdom kan leda till nedsatt ansvar eller befrielse från straff.

Straff kan vara fängelse, böter, villkorlig dom, övervakning eller skyddstillsyn. Ansvar kan även aktualiseras för juridiska personer i vissa fall när brottet kan kopplas till organisationens verksamhet eller tillsynsansvar.

Frikännande eller befrielse från ansvar kan ske genom nödvärn, nöd eller andra lagliga försvarsförklaringar. Straffansvar prövas i rättsprocesser med rättssäkerhetsgarantier.