underlåtenhet

Underlåtenhet är ett svenskt begrepp som betyder underlåtande eller utebliven handling – en försummelse att göra något som borde göras. Ordet beskriver ett passivt beteende där en person inte fullföljer en skyldighet eller plikt att agera, trots att det fordras.

I vardagligt språk används underlåtenhet ofta för att beskriva försummelse av ansvar eller ansvarsbeteende i bred bemärkelse, till exempel att inte uppfylla avtal, rutiner eller andra förväntningar om handling eller kommunikation. I juridiska sammanhang används termen när en person har en befintlig skyldighet att agera men väljer att inte göra det. Beroende på rättssystem kan sådant underlåtande få rättsliga konsekvenser i form av civil ansvarsbedömning, disciplinära åtgärder eller i vissa fall straffansvar.

Juridiska analyser skiljer ofta mellan olika begrepp som misstag, mislighet och underlåtenhet. I vissa system kopplas underlåtenhet till icke-handling (nonfeasance) jämfört med aktivt felaktigt handlande (misfeasance eller malfeasance). Exempel på områden där underlåtenhet kan spela en roll är läkarkompetens, socialt arbete, redovisning, offentlig uppgiftsskyldighet och vittnesskyldigheter där den som ålagts att rapportera eller skydda kan hållas ansvarig om bristande agerande orsakar skada eller risk.

Etymologiskt härstammar underlåtenhet från förleden under- och låta, som tillsammans uttrycker brist på åtgärd när åtgärd borde föreligga. Synonymer i närliggande betydelse kan vara försummelse eller försummad handling.