Storeandforwardnätverk

Store-and-forwardnätverk är nätverk där varje nod, ofta en brytare eller router, tar emot hela ramen eller paketet innan den vidarebefordras till nästa länk. Under mottagningen lagras enheten temporärt i nodens minne. När hela enheten har anlänt utförs en felkontroll, vanligtvis CRC, och om den är felfri skickas den vidare. Om fel uppstår kvarstår enheten i minnet eller kastas; i praktiken överförs ofta felhanteringen till transportlagret via protokoll som hanterar återöverföring.

Denna metod ger ökad felupptäckt och datasäkerhet eftersom felaktiga enheter inte sprids genom nätet. Det gör att systemet kan filtrera och endast vidarebefordra korrekta ramar eller paket. Nackdelen är högre latens, särskilt över flera hopp, eftersom varje nod väntar på hela enheten innan vidarebefordran. Store-and-forward kräver buffring och minnesresurser i varje nod, vilket kan öka kostnad och komplexitet jämfört med snabbare, mer strömlinjeformade metoder som cut-through switching.

Historiskt har store-and-forward använts i äldre paketförmedlande tekniker som X.25 och i vissa typer av bryggar och växlar. I moderna nätverk används ofta store-and-forward i routerbaserade plattformar där felkontroll och kompatibilitet över flera lager prioriteras, medan realtidsapplikationer ofta kräver lägre latens. Förklaringen är att store-and-forward balanserar felhantering och interoperabilitet mot snabbhet och kräver större buffring vid varje nod.