Stilperioden

Stilperioden är ett begrepp inom konsthistoria, arkitektur, formgivning och mode som beskriver en tidsperiod då estetiska drag, tekniker och materiell kultur är gemensamma eller återkommande. Stilperioder används för att klassificera verk, följa influenser och förstå hur samhälleliga, teknologiska och ekonomiska förändringar påverkar utformningen av konst och design. Tidsgränserna är sällan skarpa och varierar mellan regioner, disciplin och källor; en stil kan uppstå gradvis och samexistera med andra uttryck. Dessutom kan samma namn betyda olika saker inom olika fält.

Kriterierna för att definiera en stil inkluderar formspråk, ornament, proportioner, material, tekniker och tematiska motiv, liksom hur konstnärer och hantverkare svarar på samtida idéer och behov. Metoder för att avgöra stilperioder bygger på analyser av arkitektur, målningar, skulptur, konsthantverk, mode och grafisk design, samt historiska dokument.

Bland de välkända stilperioderna i Europa nämns ofta Renässansen, Barocken, Rokoko, neoklassicismen, Romantiken, Realismen och Impressionismen, följt av Art Nouveau (Jugendstilen) och modernismen. Inom 1900-talet har även funktionalismen, Bauhaus och internationell stil blivit centrala inom arkitektur och industriell design. I mer samtida forskning uppmärksammas ofta postmodernismen och olika uttryck inom samtida design och digital kultur.

Stilperioder är därmed redskap för att organisera och förklara historiska utvecklingar inom kulturarv och utbildning, samtidigt som de är flexibla verktyg i hur de tillämpas över tid och plats.