Stenpartiklars

Stenpartiklars är små fasta partiklar av mineraliskt ursprung som finns i berg, jord och byggmaterial och som kan frisättas till luften genom vind, erosion eller mänsklig aktivitet. Som en del av luftens partikelföroreningar ingår de i det som vanligtvis kallas PM. Stenpartiklars förekommer i olika storleksfraktioner och ingår i både PM10 och PM2.5, där PM10 avser partiklar med aerodynamisk diameter upp till 10 mikrometer och PM2.5 partiklar upp till 2,5 mikrometer.

Källor till stenpartiklars är naturliga och anthropogena. Naturliga källor inkluderar erosion av jord och berg, vindburet damm, desertdust och vulkanisk aska. Mänskliga källor består av bygg- och anläggningsarbete, gruvdrift, väg- och fordonsdamm samt hantering av stenmaterial och industriell bearbetning av sten.

Sammansättning och kemisk sammansättning domineras av silikatmineraler som kvarts, feldspat och kalkater. Kristallint kiseldioxid (kvarts) är särskilt relevant ur hälsoperspektiv, eftersom inandning av kristallint kiseldioxid kan leda till lungsjukdomar vid långvarig exponering.

Hälsa och miljö: Inandning av stenpartiklars kan irritera luftvägarna och orsaka hosta eller andfåddhet; långvarig exponering har kopplats till kroniska lungsjukdomar, astma och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Partiklarna kan också nedfalla på mark och vatten, påverka ekosystem och bidra till kontaminering av ytor.

Mätning och reglering: PM10- och PM2.5-koncentrationer används för att uppskatta stenpartiklars bidrag till luftkvaliteten. Hälsomyndigheter och internationella organ som WHO och EU:s regelverk sätter riktlinjer och gränsvärden för att skydda befolkningen. Dammkontrollåtgärder som bevattning, dammavskärmning och täckning används för att minska utsläppen vid bygg- och industriell verksamhet.